Det står stilla i mitt huvud när denna rubrik kom upp, hur skall man börja, vad skall man skriva om när det gäller sina kära päron som har skapat mig till jorden.
Mina föräldrar är mina bästa vänner, de som alltid finns där och som aldrig skulle vända mig ryggen, tryggheten i livet, stöttepelarna i vardagen.
Min mamma är världens bästa kokerska ( vilket jag tror alla tycker om sina mammor) hon är världens bästa vän, hon är en trygghet utav desslike. Jag har alltid berömt min mamma för att hon har de tålamodet som hon har för mig, den känslan hon har när hon gör saker, hur hon gör saker. Mamma är den personnen som jag ringer när jag är osäker över någonting, när det har hänt någonting så brukar hon vara den första som får reda på det kanske ibland också den sista. haha.
Jag älskar min mamma.
Min pappa, mannen i en dotters liv som man alltid kommer se upp till, min pappa är den sortens pappa som inte kastar fram kärlek hur som helst, men som ändå är så otrolig kärleksfull på sitt sätt.
Pappa är den som alltid vet allt som jag vill ha svar på, han kan det mesta och man tar sällan beslut om inte pappa har varit med och fått lagt ett finger i spelet, han kan ju trotsallt det som gör mig osäker.
När jag var liten så var jag en riktig pappa flicka, jag älskade att hänga med pappa på ishallen, jag var stolt när han jobbade som vaktmästare på min skola och alla barnen blev glada när min pappa kom, ja för då fick man åka med på gräsklipparen runt skolgården, det var min lycka, min pappa! Älskar honom.
Det var inte så svårt att få ihop några rader om sina älskade päron ändå.
Jag kanske inte skrev ett "woow" inlägg om dess, men jag gjorde det på mitt sätt, och det är väl ändå det som räknas? :)
haha, tur att inte mamma läser min blogg ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar